Chresmos anspelar på det grekiska ord, Χρησμός, som brukar översättas som orakelsvar. Det var nämligen ett sådant som filosofen Sokrates vän Chairefon skulle ha fått i Delfi med innebörden att ingen visare fanns i världen än just Sokrates.
Sokrates förstod först inte vad oraklet hade menat. Han var ju, menade han själv, alls inte särskilt vis. Med tiden insåg han att oraklet inte hade menat att han var vis i någon absolut bemärkelse utan att det egentligen inte finns några personer som utmärker sig överhuvudtaget på den punkten.
Den tanken kan verka nedslående, men är också i någon mening uppmuntrande. Den innebär på sitt sätt att även den glada amatören kan angripa vilket ämne som helst. Att på det sättet låta nyfikenheten komma i första rummet och att fritt få utforska diverse ämnen ska vara utgångspunkten för Chresmos.